Tänk om alla vuxna var vuxna...
Det kommer ett annat stickrelaterat inlägg i kväll.
Dottern 4år kommer hemcyklandes, med gråten i halsen.
Hon får inte vara med och leka (med sina två favoritkompisar också 4år båda två).
Min första fråga till dottern: -Vad gjorde du då?
Hon svarar: -Jag gick bakom A:s rygg och så sa han att jag inte får vara med A och Ö. Då cylade jag hem...
Snyft och gråt.... mer gråt...
Jag: -Cykla tillbak till Ö och säg att du vill var med dem, svarar A&Ö ja, så leker ni. Annars pratar du med Ö:s mamma så får hon prata med pojkarna.
Med viss tvekan cyklar dottern tillbak... efter någon minut hörs nytt ännu mer ledsen gråt!... jag har på nytt en den här gången helt förtvivlad gråtande 4åring utanför vårat hus. Hon får inte vara med...
Jag: -Men vad sa Ö:s mamma då? Pratade inte hon med pojkarna?
Dottern: -Hon sa att jag svamlar!
Svamlar? Hur kan en fyraåring som är ledsen för att hon inte får vara med och leka med sina två bästisar svamla?!
Jag följer med till Ö för att höra vad som egentligen har hänt.
Det visar sig att min dotter klivit på A:s rygg när han låg på golvet, så nu får hon inte vara med och leka. Jag ber dottern (fortfarande upprört snyftande) att säga förlåt. Hon gör det och allt är bra igen, hon får vara med och leka igen.
DÅ, uttalar sig Ö:s mor att: -Man måste lyssna bättre på sina kompisar när de säger nej.
Eh, kunde hon inte ha varit vuxen och hjälpt våra 4åringar att reda ut det hela från början?... Istället för att säga att dottern "svamlar". Då hade jag kanske sluppit komma dit och agera problemlösare hemma hos dem.
Ja, tänk om alla vuxna var vuxna....
Jag håller verkligen med. Har själv funderat över frågan idag. Lägg till: Tänk om vuxna kunde förstå att det inte ALLTID går att läsa andras tankar, å tänk om de var tydliga nog. Vilken skillnad och så mycket lättare livet skulla bli för alla inblandade.
Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara, alltså att vissa inte förstår bätte och säkert själv agerat lika som barn och fått det.
Så näven i bordet och hämta andan, men tungt är det.
Men hörrni tjejer. Om E, A och Ö leker och någon gör sig illa för att någon står på ens rygg och han säger nej, och följden blir att E inte får vara med är väl då rättvist om E inte säger förlåt. Varför ska då mamman lägga sig i när barnen själva har löst problemet? E sa ju inte heller sanningen vad hon gjorde, hon sa "gick bakom ryggen". Och du mor bad henne "bara" säga förlåt utan tillrättavisning.... Men vad vet jag, jag var ju inte där och jag kanske läste "sagan" fel...
Saknar er där uppe.
Ja, vem vet vad som egentligen hände...
Det jag menar är, att det är bättre att lära barnen att stanna kvar och lösa konflikter.
Än att lära dem att det är OK ska springa därifrån, eller utesluta en vän, som inte får vara med, så fort det uppståt en konflikt.
Jag tycker inte man tar barnen på allvar om man bara viftar bort en olöst konflikt som "svammel".
Det är ju nu dom tränar sig inför sitt liv som vuxen...
Jennie